2009, och för tusende gången ska du bara innan du kommer hem.
Och jag väntar. Med tårar som bränner som eld, men is i hjärtat.

- Förlåt, jag ska inte göra det igen. Förlåt för att jag sårade dig.

Nej, inte denna gången. Du har stampat på mitt hjärta för många gånger nu.
Du har kastat min kärlek åt helvete utan att vända dig om en gång för mycket.
Allt har du tagit ifrån mig, allt fint är grått på grund av dig. Allt har du gjort till en
evig väntan och ett stort tvivel. Aldrig mer släpper jag in dig nu, hör du det?

Allt det där jag inte säger men som hjärtat VRÅLAR. 

- Ja, men det är din sista chans nu.

Blir det bara. Igen.

Början av 2010 och ensamkvällarna ersätts av ensamdygn. Flera i sträck.

- Jag ska bara köpa juice, säger du, vill du har något?

Att köpa juice tar tre dygn och nåde den som kommer med frågor.
När man leker med kemikalier och kroppen för mycket, för ofta, för lång tid
finns inte mycket kvar till slut. Absolut inte om det måste smygas med.
Bakom ryggen på en godtrogen flickvän som ger nya chanser jämt.
Allt jag inte säger men som hjärtat skriker. Allt som börjar nå hjärnan.
Ögon som febrilt letar efter utvägar och tankar som flyktar förbi.
Alla, säkert femtio, sista chanser jag ger. Och se dom bli spottade på.
Försök till tillit, försök till att pussla ihop en själ som trasslats till tusen gånger för mycket.

Och sen kommer sommaren.
Och med sensommaren kommer han. HAN, han med stort H.
Han som med en blick fick mig att smälta.
Han, som efter en enda kväll fick mig att flytta på fyra timmar.
Han, som har visat sig vara det vackraste jag har mött.
Han som blivit min bästa vän, min älskade, mitt allt.

Lite mer än ett halvår har gått och det är lätt att andas igen.
Fötterna snuddar knappt vid marken och jag nynnar.
Jag vill inte vara så klychig att säga att han blev min utväg.
Men han hjälpte mig att se en utväg. 
Han hjälpte mig på fötter och fick det som blivit grått och smutsigt att skina igen.

Han säger

- Var inte rädd, jag kommer aldrig lämna dig.

Och denna gången tror jag på det.
Tack vara honom, tror jag på kärlek igen.